Dagens Nyheter – 11 december 1874, sida 2

eld — Gubben nalkades sin son med fyra högtidliga steg. — Se här min hand, yttrade han; och må Gud göra er till en bra och hederlig man, hvarom jag ock ur djupet af mitt hjerta städse bedt och beder Honom. Don Fernand fattade sin fars hand och vidrörde den flyktigt med sina läppar. — Och nu, sade gubben, träd fram och kyss älven er mors hand. Den unge mannen steg upp och bugade sig för don Ruiz, hvarefter han nalkades sin mor. — Det är med fruktar, sennora och med bjertat fullt af blygsel jg framträder inför era ögon, ur hvilka jag -Gud förlåte mig det, och ni isynnerhet! — ur hvilka jag fromlockat så många tårar! Denna gång föll han ned på sina båda knän, sträcke sina armar mot donna Merc6des och väntade. Hon närmade sig honom, och i denna moderliiga ton, som är så mild, så öm, att till och med de förebråelser, som dermed frams ällas, ljudr såsom smekord, sade hon, i det hon af egen drif; förde siva båda bänder till sonens läppar: — Fernand, förntom de tårar, hvarom du talsr, bar jag dig att tecka äfven för dem, som jag fäller i denna stund, och tro mig, mitt högt älskade barn, att om de förra voro mycket bittra, så äro dessa gednare äfven mwycket Jjufva!