Dagens Nyheter – 10 december 1874, sida 5

Huru stor krigsbörda kunna vi bära? Ett lands förmåga att bära den krigsbörda, som dess försvar eller dess politik gör nödvändig, förhåller sig alltid såsom dess nutionalvälmåga och betingas af dess ekonomiska utveckling i förhållande till andra länders. Man må derför orda så mycket man vill om landets sjelfständighet, värdighet, ära eller politiska inflytande m. m. d., så reducerar sig dock allting ytterst till den frågan: hvad kostar det, huru mycket har man råd att betala? Detta gäller icke allenast allt som med penningar kan anskaffas, alla materiella föremål, utan det gäller äfven sjelfva krigsbildningen och krigsdugligheten; ty äfven öfningarnes längd är ytterst en ekonomisk fråga, emedan den beror på landets förmåga att bära förlorade dagsverken. Först sedan det mått af ekonomisk uppoffring blifvit utrönt, som landet utan hämmande afnationalvälmågans tillväxt kan underkasta sige kan man öfvergå till andra bestämmelser. I främsta rummet kommer då fastställandet af krigsmaktens styrka till lands och sjös. Men äfven denna är underkastad vissa lagar. Lika stora och lika krigsdugliga härar kosta alltid ungefär lika mycket, huru och hvarest bördan af deras underhåll än må vara fördelad. Derifrån finnes således ingen appell. Imellertid har man dock valet fritt mellan en liten, men väl utbildad arme och en stor, men mindre väl utbildad sådan, Man kan således välja mellan en större eller mindre krigsbildning. Detta val behöfva sällan de större länderna göra. Men så mycket oftare de mindre och detta så mycket mera, som kostnaderna för armåers materiella behof alltid stå i förhållande till deras storlek och ej kunna rättas efter graden af deras krigsbildning. En mindre väl utbildad armå får dock ej vara sämre beklädd, beväpnad, född och försedd med krigsmateriel än en lika stor, som är bättre utbildad. I följd häraf måste vanligtvis i mindre länder, hvilkas armåers storlek dock ej får stå i ett alltför ofördelaktigt förhållande till den väntade fiendens styrka, krigsbildningen sitta emellan. Detta är en naturnödvändighet, som ej kan ändras. Blott i afseende på befälets godhet och mobiliseringens hastighet, kunna dylika härar möjligen mäta sig med de bättre utbildade. Den yttersta grunden för landets krigsbörda och krigsmaktens storlek blir emellertid alltid landets relativa ekonomiska utveckling. Kunde man utröna densamma, så hade man en bestämd utgångspunkt, det gifna förhållandet i eqvationen; från hvilket sedermera alla andra kunde uträknas. Och man kunde då möjligen hoppas att slippa höra mycket oförnuftigt och lättsinnigt militäriskt prat. Olyckligtvis är likväl den jemförande statistiken, trots alla dess framsteg under senare tider, ännu ej så utvecklad, att den relativa nationalvälmågan med något anspråk på säkerhet kan angifvas. Man måste följaktligen i detta, som i så många andra hänscenden, nöja sig med approximativa antydningar. För någon tid sedan såg man i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift en tabell, som utvisade huru många riksdaler hvarje invånare i vissa länder betalade för försvarsväsendet, nemligen i England . . sc 0 6 0 sov 12:18. Holland ss as sc sc sr vv BL Danmark ss ss so se so vs 814 Ryssland . . os sc sc 0 sr 0 0 718. Nordtyska förbundet . . . . 6: 70. Belgien . srt er rr. DB Spanien . so. ss cs cc . 5: 30. Nordamerikas förenta stater 474 Bajern . Ce se ve er ers 4 BT, I Sverige re rr rr rv sv 4:62 Österrike . . sc sea sen 443 NOrge . se sr se sr rr 0 59 Meningen med denna tabell var att visa, det Sverige betalade jemförelsevis litet för sitt försvar och ganska väl kunde tåla vid en ökad krigsbörda. Men vi.togo oss då friheten att bredvid denna tabell sätta en annan, som, ehuru uppgjord för några år sedan, anförde några bland de faktorer, som i främsta rummet kunna anses såsom måttoo MR TFT 4 I sr