RÄTTEG.och POLISNYHETER. Weidemanska mordet. (Af Dagens Nyheters specielle referent.) Höstmarknaden 1866 var en förskräckelsens tid för Upsala. Man talade om 1 å 2 mord, 3 å 4 rån etc. etc. Bland personer, som vid denna tid försvunno, var äfven kyrkoherden i Harbo, Weideman. Han sågs för sista gången den 9 okt. 1866, och den 23 samma månad uppdrogs hans lik ur den s. k. Smäcken mellan Nybron och Gångbron i Upsala. : Om orsakerna till hans dödssätt tvistade man länge. Några påstå, att han blifvit mördad, andre att han dränkt sig sjelf, andre åter att han af våda drunknat. Siutligen upphörde gissningarne. Glömskan lade sitt täckelse öfver händelsen. Då aflägger plötsligen förra veckan en straffånge, Karolina Nyblom, i Stockholm den bekännelsen, att hon mördat kyrkoherden Weidemsn. Hon förhöres. flera gånger, afger stridiga bekännelser ooh sändes till Upsala. Målet förevar derstädes i går. Närvarande voro, förutom talrika åhörare, äfven landsböfdingen. Karolina Nyblom infördes. Hon var en liten, satt qvinna, med fräckt och förstördt, af laster synbarligen stämpladt ansigte. Ögonen voro kalla och grå, men mötte trotsigt granskarnes blick; håret var kortklippt och händerna ovanligt vackra. Hennes hållning var säker och ett hånleende spelade under hela ransakniogen kring henves läppar. Rapporten öfver hennes så kallade bekännelse å strsffängelset å Norrmalm upplästes. Hon smålog derunder, men nedslog dock ett par gånger ögonen. Af d n berättelse öfver. hennes lefnadsomständigheter, som upplästes, framgick, att hon är född den 13 mars 1851 i Upsala; att hon sedan sin spädaste ålder varit intagen som fattighjon å Upsala försörjningsanstalter; att hon från sin tidigaste ungdom börjat beträda brottets bana, så att hon redan vid 13 års ålder för stöld straffats med näpst af milsman; att hon, knappt uppnådd kriminelt myndig ålder dömts för qvalificeradt snatieri till högsta bot; att hon, efter knappt utståndet straff, dömts för uoder försvårande omständigheter föröfvad stöld (fickstöld) till 1 år och 6 månaders straffarbete; att hon sedermera nästan oafbrutet varit intagen å straffanstalter för andra och tredje resan stöld, hvilka brott följt tätt på hvarandra. På ordförandens fråga, om hon hade något mot det upplästa protokollet att invända, svarade den tilltalade endast: — Jag är ond på direktören. Härefter upplästes det protokoll, som blifvit fördt med anledning af Weidemans död, och som slutade med det uttalande, att rådhusrätten funnit, det något egentligt tecken till yctre våld ej kunnat å liket upptäckas och att Weideman ej genom annans hand ljutit döden. Uader protokollsuppläsningen fördes en liten konversation mellan ordföranden och Karolina Nyblom. Den senare opponerade sig mot protokollets uppgift, att Weideman ankom till Upsala kl. 3 e. m. den 9 oktober och att han tog in hos handlanden Eklund. Nyblom påstod att hon mött honom redan kl. 6 på morgonen åkande å Vaksalagatan. Vittaet Eklund tillfrågades härom och sade att W. ej kommit före kl. 3 e. m., samt tilllade att han ej trodde det W. före höstmarknaden kunnat hafva någon bekantskap med Nyblom, emedan den förre sällar. brukade vara i staden. — Om du tänkte mörda honom, sade ordföranden derefter till Karolina N., kunde du väl aldrig tro att det skulle kunna gå för sig med en knufff. Döden skulle i så fall hafva följt af en bändelse. Icke kunde du boppas att kunna knuffa honom i ån? — Jag gaf honom en knuff och han svimmade. Min mening var aldrig att ta lifvet af honom. Jag ville blott göra honom illa. Jog har hela tiden sagt, att jag ville klå honom, men aldrig att jag velat ta lifvet af honom. — Således var det först när du fick se honom afsvimmad, som den tanken uppstod hos dig att ta lifvet af honom? — a. — Men din uppgift om tiden strider mot hvad som uppgifves i ransakningen om Weidemans död. Du säger vidare i din bekännelse, att du degen efter mordet visat en stor hop folk på klockan, som du qvällen förut lagt ut på dambordet vid qvarnfallet. Likaså att draggningen började dagen after. Men derna började först den 13 å stadens sida och den 20 å socknens. Du har således här kört ihop med dina uppgifter. Men mycket möjligt är, att du under så lång tid glömt saken. Du påstår i alla händelser att draggningen skedde under marknaden? — Ja Ett närvarande vittne intygar att han, jemte en karl från Skuttunge, först den 20 varseblifvit klockan på dambordet. Nyblom påstår i sin s. k. bekännelse, att hon dagen efter mordet gjort folk uppmärksamma på klockan, som hon lagt ungefär en an från land. Vittnet påstod deremot att klockan legat minst 4 (till förra protokollet har han uppgifvit 6) aluar från land. — Sex alnar var det inte, sade Karolina, men klockan la jag ut. — Men vittnet påstår, att det ej var mycket folk närvarande, då klockan fanns, sade åklagaren. — Jo, svarade Karolina. Vittnet rättade gig äfven denhän att mycket folk kom till. dre n Ore -. SS ror