Dagens Nyheter – 9 december 1874, sida 2

oo SVE vo alit svagare; derefter andades hon fullkomligt lugat. Hon sof, och hennes skyddsengel vakade öfver henne Tio minuter förgirgo, utan att något buller störde den djupa tystnaden i :ummet. Derpå hördes en nyckel försigtigt vridas om i låset på dörren, hvi!ken långsamt öppnades och straxt derefter åter tillslöts. En herre visade sig i halfdunklet, hsn sköt för rigeln, förmodligen för att ej bli öfverraskad af någon, som eljest möjligtvis kunde infinna sg i rummet af en eller annan anlednisg, trädde sedan fram med lätta steg, satte sig. på sävgkanten och tryckte en kyss på sofverskans panna, i det han hviskade! — Min mor! Den sofvande flickan spratt till, slog upp ögonen och uppgaf ett rop; den unge mannen reste sig genast förvånad upp, hvarvid kappan föll från hans axlar ned på golfvet, och han stod nu, belyst af nattlampang matta sken, framför bädden i en elegant ryttaredrägt. — Don Fernsnd! utropade denunga flickan, i det hon drog täcket ända upp till munnen. — Donna Flor! utbrast Salteadoren häpen. — Hvarfor kommer ni hit... vid denna timme, sennor? Hvad är ert ärende, hvad vill ni? Men innan han svsrade på den unga flickans frågor, drog han för de tjocka säng.