Dagens Nyheter – 8 december 1874, sida 2

Donna Flor, glad och. belåten öfver de goda nyheter, gom don Inigo sfionen förut haft att meddela, mottog den unga flickan såsom man moitager äfven okända personer, när hjertat är fullt af lycka. Men rär hjerat ä: fullt af lycka, likna ögonen fönstren i ett rikt ekläreradt bus: om också rullgsrdinerna äro nedfällda; om också luckorna äro aldrig så omsorgsfulit tillskrufvade, så iränger sig dock alvid någon stråle af det inre ijuset ut och varsnag af dem, som befinna sig på gaian i pattens mö:ker. Och dessa menwskor på gatan stanna för et ögonblick när de se de för:ådande ljusstrålarne, och säga till hvarandra: I detta hus bo lyckliga menniskort4, Vid åsyaen af detta giada ansigtsuttryck, som gjorde donna Fior ännu vackrare än hon. eijest var, uppgaf den unga ziguenerskan en lätt suck. Hurn svag denna suck äna var, hördes den dock af donna Fior. Hon trodde att den som kom till henne, hade för afsigt att be henne om någon välgerniog : — Ni har bedt ait få tala med mig? sade hon. — Jå, svarade Ginesta. — Stig då fram och säg mig hvilken tjenst jag kan göra er. Ginesta skakade på hufvudet.