Dagens Nyheter – 8 december 1874, sida 2

Hon kände väl till vägen; följande utefter strömmen, anlände hon snart till det ställe der den väldiga bergväggen reste sig. Hon var således nu framme vid vattenfallet. Piötsligt märkte hon ait geten, som eprang före henne, stannade och drog rig tilbaka med alia tecken till förskräckelse. Ginesta nalkades det skrämda djuret. Heanes ögon, vana vid natten, och som hade förmågan att se västen lika väl i mörkret som vid, full dager, upptäckte ett lik. Det var de jordiska qvarlefvorna af den förste soldaten, som störtat ned i bråddjupet, Hon drog sig några steg mot höger och stötte foten mot ett anost lik. Hon skyndade sig framåt och nödgades stiga öfver ännu en död menniskskropp, dena tredje i ordningen. Hon kunde ej fråga de döde; men deras bloita värvaro på denna plats vittnada om att en strid egt rum, en förfärlig strid. Huru hade det väl gått Ferzand i denna grid Hon stod i begrepp att uppgifvå ett högt rop, för att detsamma skuile nå Salteadorens öron; men hon satte ej denna afsig: i verkst, ty hon besinnade, att efter all sannolikhet skulle dånet sf vattenfallet öfverrösta henne, och om så icke blefve förhål