— 253 — Öppningen befanns vara ganska stor; hor förde lampan intill densamma. Lågan släcktes af draget. Ginesta tände lampan ånyo och, skyddande lågan. med sin hand, kröp hon ifrån den första hålan in i den andra. Geten ville icke följa henne; hon stannade wanför öppningen, darrande och oroligt bräkande. . Emellertid började Ginesta se sig närmare omkring i björnens kula. Hon betraktade först väggarne, men var derunder nära att halka omkull, emedan hon kom att stiga i blodet på marken. Hon sänkte då lampan och varseblef blod i stor myckeuhet. Lsmpan var nära att falla ur hennes hand. Emellertid samlade hon åter sina krafter och upplyftade lampan mot taket, för att dymedelst bättre upplysa hela grottan och kunna se hvad der förefanns. En väldig, svart massa låg i ett hörn. I.detsamma kände hon denna skarpa lukt, som: vanligen åtföljer vilddjuren. Vet var denna lukt, som hads skrämt geten. Ginc.sta nalkades den mörka massan; den g NL Föra ora mån den unga flickan närmade sig densamma, upptäckte hon efterhand att det var en af dessa jättestora; Bverta björnar, som bruka förekomma bland bergen i denna nejd. ST