Dagens Nyheter – 8 december 1874, sida 1

ss RR Det var den order om Salteadorens befriende som don Carlos undertecknat. : — Jaså! mumlade officeren; det lönade då visst mödan att för hans skull bränna upp en hel skog och låta döda fyra tappra soldater! Derefter genomläste hen skriften för andra gåvgen, som om saken synts honom så besyönerlig, a t han icke kunnat öfvertygas derom vid den första läsningen. — Förmodligen, sade han till den unga flickan, hvilken ban betraktade som en vanlig ziguenerska, åtager du dig att frambära detta pspper till honom, der han nu är. — Ja, jsg å ager mig det. — Nå, så gå då! Ginesta ville genast fortsätta vägen. — Men ett råd skall jag ge dig, tillade officeren; låt honom på förhand riktig: noga veta hvem du är och med hvilket bud du kommer, ty eljest skall han kanske mottaga dig såsomhan mottagit mina soldater. — Åh! jag har ingenting att frukta, svarade Ginesta; han känner mig. — Vid S:t Jakob, jag tycker just icke, att du har skäl att vara stolt öfver bekaatskapen, vackra barn! Och officeren gjorde e!t tecken med handen, att det stod henne fritt att gå dit hon ämnade sig. z Ginesta var redan i nästa ögonblick långt borta, DEN FÖBLORADE SONEN; 3?