Dagens Nyheter – 8 december 1874, sida 1

Hon lutade; sig ned och lät skenet af lampan falla öfver honom. Han var död. Biodet sipprade fram ur ett djupt gapande sår, soin han hade i bröstet alldeles der hjertat sitter: Ziguenerskan var till och med nog modig att vidröra djuret. Det var vermt ännu: Sålunda kunde icke längre tid än en timme ha förflu!it, sedan striden egde rum. Nu trodde hon sig förstå huru allt tillgått. Djuret hadei sin ram ett litet stycke ylletyg, som var slitet ur Fernands kappa. Det: var således mot Fernand han hade stridt. För öfrigt, hvem annan än Fernand skulle ha besegrat en sådan motstandare? Se här huru hon förklarade saken för sig: Man hade anfallit Fernand, och Fernand hade dödat de män, hvilkag lik hon påträffet nedanför vattenfallet. Derpå. hade han, fruktande att bli öfvermannad i sin fristad, gräft denna genomgång, hvilken fört honom in i björnens kula: Björnen hade ej velat låta honom fritt passera, derför hade han dödat björnen. Sedan hade han flytt genom den trånga passage, som från kulan ledde ut i fria luften på ett undangömdt ställe, der han säkerligen varit obevakad, och hvarifrån han således måhända lyckats undkomma.