kyrka inom vårt protestantiska religionssamfund. Evangeliska fosterlandsstiftelsen har fått uppbära en skarp och välförtjent kritik för sin verksamhet; schartauanismen förtjenar det vida mer, men den har hittills ostörd fått utveckla sig till en visserligen icke extensiv men desto mera intensiv makt. Man skulle kunnat vänta att få se en sådan kritik framkomma, då vi ju icke helt och hållet sakna frisinnade och bildade teologer, men denna väntan synes fortfarande blifva besviken. Af vår teologiska tidskrift hafva vi i det afseendet naturligtvis intet att hoppas; den har tagit Evangeliska: fosterlandsstiftelsen under sina vingars skugga och lär väl då, med ännu Sd större skäl, omhulda schartauanismen.