Dagens Nyheter – 7 december 1874, sida 1

SAR tom det någonsin fallit in att låta ens skuggan af en misstanke talla på don Ruiz ef Torrillas mska. Då Mercdes varseblef don Inigo, uppgaf hon ett svagt rop och reste sig hastigt upp; hennes ansigte, vanligen blekt, öfvergöts af en plötslig rodnoad, som straxt åter försvann nästan lika fort som skenet af en blixt, lemnande det vackra ansigtet ännu blekare än det förut varit. Och besynnerligt! liksom hade don Inigo erfarit samma intryck, som som gjort sig gällande hos donna Mercedes, var det först efier en suods tystnad, under hvilken donna Flor betraktade med förvåning sin far och Mercdåös, han blef så till vida herre öfver sig sjelf, att han kunde med Jugn til tala sin väns hustru. — Sennora, sade han, jag kommer för att tillbringa några degsr i Granada, hvilket sker för första gång.n efter min återkomat från Amerikas. Men jag skule anse för ett ovärdigt beteende mo: en gammal vapenkamrat, om jag, sedan ban uppsökt mig i Malaga enkom för att erdjuda mig sin gästvänskap, här toge in på eit värdshus eller hog någon annan ädling bl.nd mina bekanta. — Sennor, svarade Mercedes med sänkt blick och en röst, hvars röre!se hon förgäfves bemödade sig att bemästra — så at donna Flors öfverraskning blef ännu större när hon fick höra densamma — vi har rät, och om DEN FÖBLOBADE SONEN 3