Dagens Nyheter – 5 december 1874, sida 2

-— 00 -— — BSeså, kamrat, sade han; låtom oss omfamnas! Omfamningen var förskräcklig! Kyssen var dödande. Fernand kände björnens klor intränga i köttet på sin axel; men björnen å sin sida kände Fernmands dolk intränga i sitt hjerta. Menniskar och djuret föllo, fortfarande tryckta intill hvarandras bröst, omkull på bottnen af kulan, hvilken öfvergöts af den sårade björnens blod. XX Don Ruiz af Torrillas hem. Vid nattens inbrott återkom Ginesta till den ödsliga bergstrakt, der hon tillbragt större delen af sin lefnad. Men innan vi följa henne torde vi böra aflägga ett besök hos don Ruiz af Torrillas; och vi skola göra det i sällskap med riksöfverdomaren. Läsoren erinrar sig säkerligen de ord, som konungen yttrat till don Inigo, då han kom trån den lilla paviljongen, der han haft sitt samtal med Ginesta. Utan att just fundera så mycket på, huru det kunde komma gig att ziguenerskan