Dagens Nyheter – 5 december 1874, sida 2

Förmodligen funno de anfallande efter detia tredubbla försök, som haft en så olycklig utgång, att det var klokast a!t uttänka något annat medel till målets vinnande; ty efter de sista ropen inträdde en fullkomlig tystnad, och Salteadoren såg icke längre någon person sväfva i luften. Vi sade att tystnaden var fullkomlig; det är icke riktigt sannt, ty gräfvaren lät fort. farsnde höra af sig, Han arbetade med oförminskad ifver och gjorde, såsom det tycktes, ganska hastiga framsteg. Med örat tryckt iotill väggen afbidade don Fernand nattens inbrott. Han bibehöll hela sitt lugn, fastän han under denna natt, som tillstundade, hade att befara ett dubbelt anfall. Tack vare mörkret, skulle kanske soldaterna lyckas på ett eliter annat sätt komma ned till honom, innan det vore möjligt för honom att märka deras afsigt och hindra dess lyckliga utförande: Säkert var, att gräfvaren nu hunnit. så långt, att han inom en timme antagligen skulle kunna göra sitt ioträde i hålan. För öfrigt tviflade Salterdoran numera icke på at det var en enda, individ, som sysselsatte sig med det underjord.ska arbetet. Hans vana öra sade honom bestämdt, att så förhöll sig, äfvensom stt den sandvägg, som skiljde dem åt, blef för hvarje minut lt tuonare.