Dagens Nyheter – 4 december 1874, sida 2

Han glömde heit och hållet att han var omgifren på alia sidor af idel eld och lågor. En stund före gryniogen väcktes han af ett besyoneriigt Jjud, som tycktes komma från bergels inre. Han slog upp ögonen och y-svade. Ewut energiskt och ibärdigt kraflande lät böra sig på några fots afstånd från hans hufvud; han kunde nästan icke tro annat än att det var någon outtröttlig gräfvare i närheten, som arbetade sig igenom jerdens inpsndöme. Också förblef don Fernand icke länge tvifvelsam: hans fiender hade på ett eller sonat sätt upptäckt hans tillflyktsort, och som det var omöjligt för dem att komma till hålan på eseamma väg som han sjelf, så sökte de öppna en underjordisk gång för att dymedelst nå målet. Fefnand steg upp och undersökte sin bössa; den var ordentligt laddad, och han var dessutom försedd med minst tjuga å tjugufem skott. För öfrigt hade han ju sedan hans amnbuniion blifvit uttömd, sin goda pyseneiska knif stt tillgå, och på den litade han nästan lika mycket som på alla skjutvapen i verlden. Med bössan i handen närmade han gig åter hålsnus vägg och lyasoad Grätvaren tycktes gora irams eg, om icke hastigt, åtminstone oupphöriägt. Det var tydligt att efter et psr timmars arbete,