Dagens Nyheter – 4 december 1874, sida 1

fortsatt lika träget, skulle han lyckas intränga i hålan. Men sedan det blifvit full dager, upphörde det der underliga ljudet. Förmodligen tog sig gräfvaren någon hvila. Men huru kom det sig då, att icke någon af hans kamrater fortsatte arbetet uoder tiden? Detta var oförklarligt för Fernand. Likasom i allmänhet personer med en skarpsre logik i hufvudet, envisades han icke att söka lösningen af ett p:oblem, som han j kunde förstå, och hsn sade sig sjelf, att den stund ju i alla fall skulle komma, då de: mysteriösa förhållandet blefve för klaradt, samt att han gjorde klokast uti att tåligt afbida deppa stund. Den unge mannen hade alla möjliga skål till stt vänta tåligt. För det första behöfde hen ej frukta hungern ännu på en tid af fem eller sex dagar: Ginesta hade, som man torde minnas, försett honom med nödiga lifsmedel; dessa lifsmedel avgrep han tappert en timme eller två efter solens uppgång och af den ifver, med hvilken hah åt, var det lätt att se, at den brydsarma och vådliga belägenheten icke haft ringaste inflytelse på hans aptit. Också må man ihågkomma, att han hade va grunder för sitt hopp om en lycklig befrielse ur denna belägenhet: