Dagens Nyheter – 4 december 1874, sida 1

Gräfningsarbetet fortfor under hela tiden oafbrutet. Det var tydligt att Salteadoren, sedan han nu blifvit upptäckt skulle komma att på alla möjliga särt anfallas, samt att man icke skulle gifva sig förrän man uppbjudit hela sint förmåga för att gripa eller döda honom. Han fann derför å sin sida rådligt att bereda sig på ett så kraftigt försvar som möjligt. Hau förvissade sig om att dolken lopp med lätthet ur slidan, och att ingenting fattades bössån, samt satte sig derefter på den förut omtalade bädden af ormbuckar, från hvilken han håde kunde lyssna till hvad som försiggick bredvid honom i jordens inre och samtidigt öfverbiicka vissa punkter, som de andra fienderna syntes ovi:korligen behöfva passera, ifall de gjorde något försök att nedstiga till honom. Efcer ungefär en half timmes väntan, under hviiken tid hans sjä!, nyss så vaksam, efterhaod försjunkit i ett slegs drömmer, trodde han sig förmärka stt en skugga sväfvade mellan honom och Jjuset derutsnför. Och straxt derpå fick han se en ogenomskinlig kropp svängande i luften öfver ingången till hålan. Soldaterna hade uppjort följande plan för att åtkomma flyktingen: en af dem, klädd i fall rustning och nästan helt och hållet betäckt af en stor sköld, som af inga kulor