Dagens Nyheter – 4 december 1874, sida 1

Först don Inigos anbud; och vidare Ginastas löfte. Men må vi öppet tillstå att den unge mannen räknade mindre på ziguenerskans förmåga att hjelpa hovom än på den förnäme ädlingens, oaktsdt de upplysningar flickan meddelat honom rörande hennes egen och hennes mors historia. För öfrigt är ju menniskobjertat otacksamt: kanske skulle Fernand i Bin närvarande sinnesförfattnivg ha föredragit att mottaga n sådan välgerning sf don Inigo framför att mottaga den af Ginesta. Hin hade af den känsla, som don Inigo ipgifvit bonom, kunaat sluta till styrkan af den sympati, han sjelf ingifvit dem noble gubben. Det förefanns ett sällsamt samband mellan dessa båda män. Don Fernand funderade just härpå, då samma ljud, som han pyas hört, plötsligt åter nådde hans öron. Hin närmade sig åsyo intill hålans vägg och lyssnade, och tack vare denna klarhet som dsgen förläner åt den menskliga tanken, hviiken, likssom naturen, alltid fördunklas något af mörkret, kom ban nu snart till den fulla öfvertygelsen, att en skicklig och ihärdig gräfvare banade sig en väg genom sanden för stt komma till honom.. Om gräfvaren fick i fred sluta sitt arbete och så:unda åstadkomma en mindre öppniog