Dagens Nyheter – 3 december 1874, sida 2

nog af från och med denna stund älskade jag den unge mansen, icke såsom viälska en okänd, som vi händelsevis råka, och som på ett tyranniskt sätt bemäktigar sig våra tankar, uten såsom vi ä ska en varelse, hvars lif, ehuru det varit skildt från vårt, likväl förr eller senare mås:e komma stt dermed förena Big, dermed sammansmölta, likasom de små bäckar, hvi!ka utgå från samma källor, sammansmälta och förena sig med hvsrandrea, när de, efter att ha vattnat tvänre skilda dalar, efter att ha förlorat hvarandra, efter att ha glömt hvarendras sorl, plötsligt åer möas vid ändan af bergsträckningen och, igenkännande hvarandra, skynda att kasta sig i hvarandras famn. Jag vet icke, om det var på samma sä t med benom; men jag vet att ifrån den dag.n lefde jag i och genom hans lif; och det förefaller mig, som skulle i hände!se af hans död min; egen död följa deraf omedelbart och utan någon smärta. Så har det fortfarit i två år, till dess helt bpy!igen Fernand började bli utsatt för svåra förföljetser, och jag erfor er ankomst till Andslusien. I går färdades don Inigo och hans dotter genom bergsrekten Ers höghet vet kanske hvad som hände dem? Don Carlos hvilkens blick fortfarande förblef sträf och kall, gjorde en jakande röra!se med hbufvudet.