Dagens Nyheter – 1 december 1874, sida 1

— 204 — o. Det är min snälle far som sofver, är det icke så, mamma? frågade jag helt sakta. . Det är ett helt folks far, mitt barn, svarade min mor, i det hon gaf mig tecken till att tiga. Och härefcer tryckte hon sjelf en långvarig kyss på konungens hsnd. Vi giogo ut genom en dörr, som låg midt emot den, genom hvilken vi kommit in; men i rummet bredvid det, der den aflidnes lit de parade ver anordnad, stacnade min mor, hon vacklade och föll, uppgifvande ett svegt rop. Hon hsde afsvimmat. Två män, som befunno sig i närheten, skyndade fram till oss. Stig då upp, men så stig då upp, mamma! ropade jag; eller skoll jag tro att dn sofver som mix snälla pappa. s— Ah! det är hon! sade den ene af de båds männen. .— Hvilken hon? frågade den andre. t.— Den der ziguenerskan, som var konuogens älskarions, hon som kallar sig drottning Topas. 4 Låtom oss föra henne ut, härifrån så fort eom möjligt, och barnet också! Och den ene tog min mor i sina armar, under dat att den anire fattade mig vid hwnden, Vilemnadede kungliga rummen, och derefter borggården. Den man, som bar mia mor, lade henne ned bredvid det träd, der