Dagens Nyheter – 30 november 1874, sida 2

-— LÖR NN sökte; hon reste sig upp och höll dervid mig på sina armar. sLäksren, som hade känt igen oss, vidrörde konungens axel och hviskade några ord till honom, och konungen vände då straxt sin blick åt det håll, der vi befunno oss. Hans syn var redaa så försvagad, att han utan denna anvisning kanske icke skulle ha . känt igen oss. Han Jät nu sin häst stanna och gef tecken åt min mer att träda fram till honom. Vid åsynen af denna qviona som bar ett tre års barn i sin famp, drogo sig de få persoser, som utgjorde den kungliga kortegen, genest tillbaka. Folkmassan, som snade hvad bär var på färde, och för hvilken min mor dessutom icke var obekant, gjorde sommaledes. Vi befunno oss, konungen, mia mor och jag, i medelpunkten af en stor cirkel; men läkaren allena stod oss tillräckligt nära för att höra hvad konungen och min mor sade til hvarandra. Min mor yttrsde i början icka et enda ord; rörelsen bindrade henne från st: tala. Hon soyfade och mot hennes vilja göto sig ymniga tårar öfver hennes kinder. Hon sträckte fram sin börda — det var jag — till konungen, som mot:og mig, och satte mig tram:ör sig på hästens hals. Depå lade han sin hand på min mora hufvud och yttrade till henne på tyska: s— 0, min stackars Topa:! det är då du!