Dagens Nyheter – 30 november 1874, sida 1

007 skydda dig med min skugga, derest Gud tillåter att någon del af vår varelse öfverlefver oss. — Min rara pappa! min rara pappa! tpprepsde jag och började också gråta. 4. Ja, mitt barn, ja, svarade konungen; äfven på dig har jag tänkt. Se bär, tillade han, i det han hängde vid min kals en liten börs, som sammanbölis af ett långt guldstickadt sidenband; man vet icko hvad som kan hända, sedan jsg gått bädan... Jag efterlemnar en svartsjuk enka; din mor skall kanske bli nödsakad att fly. Jag hari natt med egen hand utbrutit dessa diamanter från de föremål, vid hvilka de varit fästade; de uppgå i värde till ungefär tvåhundra tusen piastrar. Det är din hemgift, min älskade ficka! Och om det skulle hända att din bror, blifven konung öfver Arragenien och Castilien, icke vill kännas vid dig, oaktadt den skrift, som jag lemnat din mor, och oaktadt demna ring, som jeg nu gifver henne, så skall du i alla fall kunna lefva som en rik adelsdam, om du också ej kan lefva såsom det anstår en kunglig pringassa. Min mor ville nöja sig med ringen och återgifva honom börsen; men konungen sköt mildt hennes hand tillbaka, Hon fick då riegen och jag fick börsen. 4Tröttheten och sinnesrörelsen hotade emellertid nu att öfverväldiga den stacksrs