-— JL Och vi stannade för att invänta läkaren. Ea fjerdedels timme hade ännu ej förflutit, då vi ficgo se betjenten och doktorn. 4. So der det frustimmer som vill tala med er, yttrade kammartjenaren, då de nalkades 0s8. — Hvem är denna qvinna? frågade läkaren. — Drottning Topas, svarade den andre högt. sOch derpå tillade han med lägre röst, men dock så att vi kunde höra havs ord: — Hon är en af konungens älskarinnor — och den som han håller mest af. SLäkaren vände sig nu till min mor. — Hvad har du att säga mig, qvinna? frågade han. Men tala for; konungen väntar mig. — Jag har att säga dig, svarede min mor, att konungen, blifvit förgiftad eller på annat sit bragt om lifvet; säkert är att han icke dör en naturlig död. fa Skull då korungen dö af det onda, som nu besvärar honom? frågade läkoren. — Ja, han skal dö, svarade min mor med ett utiryck i sin röst som jag aldrig skall glömma. . Hvem har ssgt dig det?l — Hans mördure. — Hvert har ban tegit vägen? e— Fråga stormvinden hvar: det blad, den bortför, teger vägen! H.ns häst förde