Dagens Nyheter – 28 november 1874, sida 2

VV Don Carlos spratt till, . då han varseblef dessa föremål. guldringen var de Burgundska hertigarnes vapen anbragt, Och på pergamentet voro skritna några rader med tyska bokstäfver samt dernnder en namnteckning, väl bekant för mången, men isynnerhet för don Carlos, emedan det var hans egen faders: Der König Philipp. Don Carlos betraktade med förvåning först ringen, derpå pergamentet och slutligen den unga flickan i den underliga drägten. — Läs! ers höghet! sade hon på den renaste sachsiska. Det var redan ett godt medel till vinnande af don Carlos bevågenhet att tala till honom på det tyska språket, som var honom så kärt. Också började konungen läsa det skrifna, och för hvarje ord han Jäse, flyttades hans blick från pergamentet till den unga fl. ckan, och derefter åter från den unga flickan på pergamentet. Efter slutad läsning sade hen: — Doa Inigo, en händelse har inträffat, som nödgar mig att till ett annat ti!lfälle vppskju vårt besök i fängelserna. Om ni har något att göra, så förfoga öfver er tid efier ege: godtfinnande; hvsrom icke så vänta mig här. — Jag skall vänta, ers höghet, svarade don Inigo, som i den unga flickan med guld