Meoddelanden från allmänheten. Då vi af polisreferaterna sett personer dömas till böter för djurplågeri, fråga vi huru sådant dagligen kan få passera på våra salutorg utan ens en varning derför. Är det nödvändigt att t. ex. fisken genomborras med jernkrok flerfaldiga gånger på dagen, innan den ömsinta(!) frun kan bestämma sig för att köpa densamma? Tänken på det, I, som förguden edra olydiga barn och som uppoffren så mycket penningar för edert välbefinnande, och må edra samveten säga eder att I ären skyldiga skatta några ören i veckan för någon mildring i djurens lidanden. Som exempel på att djurplågeri får försiggå äfven på våra förnämsta gator, må nämnas, att nyligen på Fredsgatan en häst var nära att digna under bördan af ett stenlass, som säkert hade varit tillräckligt tungt för tvenne dragare, och den ilskna körsvennen fick derjemte opåtaldt piska djuret. Må äfven anmärkas hur vår slagtboskap (som har äran fara på jernväg och passera Drottninggatan) oftast behandlas under sin färd till — slagtbänken!... Och med anledning af allt detta fråga vi, om då ingen person med makt eller förmögenhet skulle vilja 1 rikets hufvudstad stifta en förening som arbetade emot allt slags djurplågeri? OC. MM.