Dagens Nyheter – 28 november 1874, sida 1

— Konuog! konung!... Ab! lönar det väl mödan att vara konung? Nej, det finns blott två kronor i verlden, som förtjena att efcersträfvas: påfvens och kejsarens! Och sedan konung don Carlos satt sig till bords med don Inigo till höger och kerdinal Hadrian till venster om sig, intog hvar och en af de öfriga den plats, soma honom enligt rapgordningen tillkom. Efver förloppet af en fjerdedels timme, — den korta tiden bevisar att konungen, som eljest var en outtröttlig ätara och hvilkens måltider oftast varade två hela timmar, nu tänkte på helt annat än mat och dryck — efter en fjerdedels timme steg don Carlos upp från bordet, och tillbakavisande till och med sina favoriter, de flammändska adelsmäxnen, då de erbjödo sig att eskortera honom, aflägsnade han sig, åtföljd endast af riksöfverdomaren, för att besöka Granadas fängelser. Men då han uppnådde ingången fill Lindacaja-trädgården, mötte honom en ung flicka, som, af vakthafvande soldaten förbjuden att gå längre in, begärt tillåtelse at: få stanna der. Den unga flickan som, ehuru besynnerligt klädd, ovilkorligen måste behaga genom sin sköphet, fill straxt på knä, när konungen nalkades henne, och räckte honom med ena handen en guldring och med den andra ett pergament. DEN FÖRLORADE BONEN: , 24