Dagens Nyheter – 28 november 1874, sida 1

honom bort åt Asturien till; och han är redan många mil härifrån, — Jag skyndar till konungen. — Ja skynda! Derpå sade hon, vändande sig till betjenten: e— Låt bonom veta att jag är här. t— Ja, han skall få veta det. Och de båda männen inträdde i slottet. Min mor satte sig åter invid löpgrafven. Der tillbragte vi qvällen, natten och den följande mo:gonen. Emellertid hade ryktet om konungens sjukdom spiidt sig i staden, och folkhoparne, som samlats omkring ogs på qvällen, och icke lemnat oss för än sent på natten, återkommo i god tid på morgonen, ännu talrikare, oroligare och mera nyfikna än förut. Allehanda berättelser voro i omlopp; men den som gjorde det djupaste intrycke på min mor, och som hon fann sannolikast, isnehöll att konungen, efter det ban genom bollkastning blifvit upphettad, hade begärt ett glas vatten, och att detta blifvit honom bjudet af en okänd msn, som derefter genast försvunnit. Beskrifoingean på denne man passade nemligen så väl in på den ziguenare, som färdats förbi min mors boning och dervid tiilropat henne de förskräckliga ord, som försnledt henne att genast begitva sig till staden, att hon icke längre kunde tvilla på att konungen blifvit förgiftad!