Dagens Nyheter – 27 november 1874, sida 2

— 1828 — hade aldrig trott att så bländande blixtar kunde komma från ett menskligt öga. — Vidare? stammade han. — Ja, jag frågar dig: sedan hen en gång slagit sig ned bland bergen, hvad har han der sysselsatt Big med? — Sire, jag måste tillstå för ers höghet att, uvg som han är och i följd deraf hetsig, öfverdådig och obetänksam . .. — Har ban slagit sig på bandit-yrket, menar du! Han plundrar och mördar resande! så att när någon vill fara från min stad Grenada till min stad Malsga eller från min stad Malaga till min stad Granada, så får han lof att, innen han begifver sig åstad, skrifva sitt testamente. — Sire! — Så är det... Men nu skall du, min riksöfverdomere, säga mig, huru du tycker att man bör behandla den der banditen. Don Inigo darrade; ty han hade i denne pittonårige ynglings röst förmärkt en obeveklighet, som lofvade föga godt för hans skyddsling. — Min tanke är, sire, att man bör förlåta ungdomen mycket, — Huru gammal är då Fernand at Torrillas? frågade konungen. Don Inigo låtsades leta i sitt minne; han hade så svårt för att komma fram med den höga siffran. Slutligen sade han med en suck: