Dagens Nyheter – 27 november 1874, sida 1

helt blygsamt, i det han nedslog sina ögon inför den nye konungens örnblick. — Då är jag verkligen missbelåten öfver att jag hänvisat don Ruiz till dig... Jag förbehåller mig sjelf afgörandet af denna sak, och jag lofvar att jag skall döma i enlighet med hvad mitt samvete bjuder. Derpå tillade han, vändande sig till en grupp af ädlingar, som just nu passerade helt nära honom: — Till bords, mina herrar! Nu är det tid att äta. Här se ni min riksöfverdomare, don Tnigo Velasco, som tycker att jag dömer alldeles för slrängt, men hvilken jag vill så snart som möjligt bevisa att jag är, icke en domare, utan rättvisan sjelf. Och i det han återvände till don Inigo, som ännu stod slagan af häpnad öfver den mäktiga vilja, han funnit hos en yngling, den der nyss lemnat barndemen ytt-: rade han: — Sätt dig vid min högra sida, don Inigo. Sedan vi slutat äta, skola vi tillsammans besöka Granadas fängalser, och der skola vi nog finna tillfälle att benåda någon stackare, som gjort sig mera förtjent deraf än den man, för hvilken du ansett skäligt att lägga dig ut. Han närmade sig den höga länstol, som var afsedd för honom, och läggande handen på den öfver ryggstödet enbragta kungliga kronan, mumlade han: