Dagens Nyheter – 26 november 1874, sida 1

mina böner, af mina tårar! Om detta ej är nog för ett röra ert hjerta, så haf åtminstone förb:rmande med en ädel qviona, en c ycklig mor! Sire, sire, jag besvär er vid ert bopp om en ärofu!l framtid på Spaniens tron, vid er moder Johannas namp, vid minret af hennes höga föräldrar Isabeila och Ferdinand, dem jag tappert och troget tjenet, hvilket ni kan so af det kors jag bär vid min hWs, sire, bevilja mig den ynnest, hvsrom j:g enropar er! Konvungen upplyftade hufvudet; det moln, som varit sägradt öfver hans panna, skingredes märkbart; men med en stämnia, hveri icke ringaste spår till rörelse förmärktes, yrrade han: — Det der kan jag icke göra någonting åt. Vänd er till r:ksöfverdomaren. Och härmed gick hsn vidsre framåt. De fl-.mmändska och spanska berrarne följde honom, och snart var processionen försvunnen inom Alhambra-palatsets port. Don Ruz qvarstod allena, öfverväldigid af bedröfvelse, på torget las Algives. Men hen förblef icke länge ensam: en af herratne i dona Carlos svit, som med upp: märksamma blickar betrakiat den gamle, der han stod nedtryckt under tyngden af det kung!iga afsage, skilde sig oförmärkt från procassionen, så snart denna inträdt i det moriska palatset, och återvände med hastiga steg till:don Ruiz af Torrillas. När han