UR af Porcian, herrar Furnes och Beaurain samt holländaren Amersdorff. Men emeiler.id hade don Carlos, då hin äanu satt till häst — fastän han syntes icke gifva akt vppå någonting omkring sig — l:kväl varsoblifvit en grupp af ädlingar, som behöllo hat arne på sig, under det a:t ala andra blottade sina hufvuden. Denna grupp tycktes ensam intressera honom i någon ringa mån. — Ricos hombres! sade han, i det han med handen gs-f tecken åt dem, till hvilka han talade, att sluta sig till hans Bvit, men efter de flammändska ädlingarne. De endslusiske herrsrne bugade sig och iniogo den dem anvisade plats, dock utan at: röja de ringas!e sympå ier för sin konung. Härpå sat!e sig konungen i gång och styrde kosan till palatset Alhambra, som, sedt från torget las A gives, endast företer anblicken af en stor fyckantig byggard med en ends port, men utan fönster. Don C:rlos gick barhufv:d; en page, som följde omedelbert efter honom, bar hans bjelm, Vägen ver öppen och fri, sedan en hvar efter sin rang t-git plats i den kungliga sviten. En eneam man visade sig på denna väg; han stod med hufvudet be äckt och såg på huru processioaen nalkades. Konungen låtsade icke gifva akt på honom; men i sjelfva verket förlorade han honom ej ur sigte, Måhända skulle han ha