RR passerat honom, utan att genom något teöken Jåtsa märka att han observerat honom, såv;da ej mannen fortfarande med hatten på hufvudet hade knäböjt i det ögonblick, då konungen hunnit fram till det ställe, der han väntade honom. Konungen stannade. — Ni är rico hombre? frågade han. — Ja, sire. — Af Aragonien eller Castilien? — Af Audalusien: — Utan stt på något sätt vara befryndad med morerne? — Jag är af gammalt och oblandadt kristet blod. — Och ni heter? — Don Ruiz äåf Torriilas. — Sig upp och tsla. — Det är endss: kungliga öron som kunna få höra hvad j g hor att säga konungen. — Aflägsen er! sade don Carlos och gjorde en årbörd med hinden. Och konuovgers följes!2sgare drogo gig alla tillbaxa samt bildade — på så stort afstånd från konungen att de ej kunde höra hvad som ytirades mellan honom och don Ruiz — en halfkrets, i hvars medelpunkt de två samtalande befunno sig. — Tala; jsg hör er, sade konungen.