-— 101 såsom hade det varit fråga om att deltaga i en slagtning. Sjelf bar konungen en rustning, som till större delen bestod af gud. Endast hufvudet var bart — det såg nästan ut som ville han låta just det som var minst spanskt hos honom falia spanjorerne i ögonen. Sonen till Philip den sköne och Johanna af Castilien hade verkligen, såsom vi redan omnämnt, så godt som intet af den castilianska typen i sitt ansigte, helt hvilket och hållet bar den österrikiska prägeln. Han var liten till väx:en och undersätsig; hufvudet satt icke så obetydligt fördjupadt mellan axlarne, så att han måste bålla det rakt och stet för att någorlunda kuvna imponera. Isynnerhet när han gick till fots, märktes dessa brister i hans kroppsbyggnad, men då han red, tog han sig d-1emot präktigt ut; ty h.n msnierade sin häst ypperligt, och ju ostyrigare denne var, desto ståtligare syntes ryttaren, Emeleriid är det rätt begr.pligt, att en sådan furste, som i fysiskt afseende icke hade någon liktet med en don Pedro, en Henik, en Ferdinend — ty hvad själsegenskaperna beträffer, var han lika stor älskare af rättvisan som den förstnämnde, lika listig som den acdre och lika äregirig som den redje — utan i hvilken man tväriom genast igenkände Habsburgaren, just icke kunle vara föremål för någon synnerligen liflig