Dagens Nyheter – 25 november 1874, sida 1

har mig på afstand eller i er närhet, i Malaga eller i Granada, så kan ni förfoga öfver mig. Don Ruiz bugade sig. — När pi lennade Malaga, hade ni då nyligen träffat mia — och jog tror även er egen — gam!e vän don Inigo? -— Jag träffade horom nästan alla dagar. Jag har hört af min son, don Ramiro, att don Inigo och hans dotter nyss anländt hit, efter att ha lupit siora faror i bergstrakten, der de råkat ut för den beryktade BSalteadoren. Don Ruiz bleknade och tillslöt ögonen. — Men, sade hin efter ett ögonblick, hvarunder hav endast genom en ytlerlig ansträngning lyckats blifva herre öfver den våldsamma rörelse, som denna sista underrättelse uppväckt hos honom; men de uadkommo hoaom ändå slutligen ? — Ja, kan ni tänka er, all denre bandit, som har den djerfhetea att påstå s:g vara adelsman, behandlade dem på det mest artiga sätt. Efter hvad min son berättar, återgaf han dem friheten utan lösen och till ochmed utan att affordra dem några löften, hvilket synes vara så mycket underligare, som don Inigo är den rikaste ädling och donna Flor den skönasie flicka i Andalusien. Don Ruiz andades lättare. — Har han gjort detta? gade han. Så mycket bättre. DEN FÖRLOBADE SONEN: