Dagens Nyheter – 25 november 1874, sida 1

ES TE most ag rg RR ET ERE — Bire, började don Ruiz af Torrillas, i det hah reste sig upp, förlåt om min röst darrar, men j:g känner mig på en gång brydd och förlägea öfver alt ha en eådan anhålla att ställa till er som den, hvilken jeg nu går att frambära... — Tala långsamt, för att jag må kanna förstå er riktigt, min herre. — Det är s.nnt, svsrade don Ruiz i en mera sgolt än höflig ton, jag glömde stt ers höghet ännu har svårt för at tala rpanska. — Jag skall nog lära mig det, sennor, genmälde doa Carlos med köld. Derpå upprepade han: — Jag hör er. — Bire, forifor don Ruiz, jag bar en son, som är tjugusju år gammel. Ilan älskade en ung dem; men fruktande min vrede — ty jag har verkligen att förebrå mig att jag behandlat den oycklige unge mannen med för mycken srängbet och på samma gång med för mycken likoöjdhet — fruktande min vrede, hade han lofvat henne fn tro utsn min tillåtelse, och ehuru hon beviljat honom en äkta mans rättigheter, uppsköt han ideligen att göra henne till gin lagliga hus!ru,