Dagens Nyheter – 25 november 1874, sida 1

togs här, såsom tinder den föregående färden genom staden, mea denna tysta respek?, som man visar konungar, om hvilkas goda egenskaper man ännu sväfvar i okunnighet, men hvilkas fel man redan känner. Förhållandet var att en enda tanke ideligen. sysselsatte hans hjerna: det var tanken på kejsarkronan. Ständigt var hans ärelystna själs öga fästadt, oaktadt afståndet, på detta Frankfurt, der i valsalen befann sig den stora samling af kurfurstar, på hvilken påfven, konungarne, alla furstar och högt stående män i hela verlden för det närvsrande hade, likasom don Cerlos, he!a sin uppmärksamhe: riktad. — Skall du blifva kejsare, d. v. 8. lika hög som påfven och högre än konungarne? hviskade beständigt ärelysinadens stämma i Carlos? hjerta. Hvad betydde för honom alla andra menskliga röster, när denna röst tslade till honom ? Det var, som sagdt är, för att lyda etiketten, och ingalunda för det h n sjelf önskade det eller kände någon lust alt närma sig alla dessa ädlingar, hvilka omgåve honom, som han vid den moriska porten steg af hästen. Straxt följdes hans exempel af hela den flammändska sviten. Denna svit utgjordos af kardinal Hadrian sf Utrecht, hans lärare, grefven af Chidvres, hans premierminister, grefven af Lachau, grefven