Dagens Nyheter – 23 november 1874, sida 2

-—-—ARV OO af elden i skogen, räddar sig med sin get genom att följa utefter floden? — Ja, du har verkligen rätt, Ginesta, utropsde Fernend; och om du blir tsgen till fånga, så må det heldre ske på lån t afstånd från mig än i min närhet. — Fornand, sade den unga flickan i en ton af djupt allvar, vore j;g icke säker om att kunna rädda dig, skulle jag stenna hos dig och dö med dig; men jag är säker om att kunns rädda dig; och jeg säger dig derför na adjö. Kom, Maza! Och utan stt sfvakta Fernsnds svar, sände hon hosom en sista afskedshelsning med hasden, lemnade hastigt bålen och forflyttsde sig åter med några Jätta språng ut på den br nota klippväggen, utför hvilken hoa nedstog, lätt rom en tnöflinga, med nöstan l:ka mycken säkerhet som det viga djur, hvilket var henaes följeslagare. Forsand stod lutsd öfver bråddjupeat och föjde herne med o:oliga blickar, ända till dess hon uppnått agrundens botten, der han sedaa såg henne boppa utefter floöbrädden från sten till sten med ea förvånande lätthet samt slutligen försvinna mellan de tvänne berg af eld som reste sig på bvar Bin sida om flodez.