a ON publiken var fin kan uttryckas med den enkla satsen : ingen var odekorerad. Musiken hade sin estrad i galens östra ända, och den vanliga musikläktaren var fullpackad af idel lysande öfverkommendörer; och enär nu dessa, näst riddersmännen, äro de yngsta af Bacchi barn och i rangordningen förhålla sig som ett till nio — tänk hvilken framtid. om de få lefva! Kl. omkring 10 slöts den fest, om hvilken jag nu i korthet talat, den fest, som kärt och outplånligt skall bibehålla sig i bröderpas minne, den fest, som skall gifva än mera glans och styrka än bricoleriets kommande dagar. På mindre än 12 minuter var festen för: vandlad från estetisk till materiel. Nedre börssalen, enkom till för njutningar af den senare sorten, var på ett charmant sätt dekorerad af — mamsell Hellstrom. Hela långsidan upptogs af ett enda långt smörgåsbord, och långa och många voro de smörgåsar son: der påbreddes. Det vattnas mig ännu i munnen vid tanken derpå, och måhända får jag en och annan smörgås ytterligare för det jag eqallrar ur skolan. I salens midt dignade borden under de varma rätterna, slisksakerna och vinerna. Festen dernere hade alldeles ingenting att göra med festen deruppe. Bacchus, glädjens gud, för musik, sång och skämt, hade nu förbytt sig till Bacchus på tuunsn. Moster Barbara for hem efter den egentliga högtiden, och gärdet var så att säga uppgifvet. Den tystnad som förut herrskat efterträddes nu f ett sorl, hvartill Hamburger börs knappt haft ett motstycke. Alla voro hungriga, men ingen lät maten tysta mun. Styrende mästaren sade så vackert i sitt högtidstal deruppe att nachspielet är bricoleriets krona och lif; och man måste tillstå att nog var lifligheten sådan å sekularfestens nachspiel att den satte kronan på verket. Roligt hade dock flertalet, ty en glädje som yttrar sig så uppsluppet kan icke vara sökt. Sorlet var under den största delen af måltiden icke störande; man och man emellan kunde man göra sig lika bra förstådd, som vid den alldagliga börstimmen på middagen. Men vid slutet af kalaset, eller när krokanerna, stora som Babylons torn, anfäktadeg, uppkom en förbistring, hvars orsak torde vara att söka utom ordenssällskapet. På en fest sådan som denna försiggå inga mysteriösa ceremonier, hvaraf följer, att dörrvaktarnes ansvar icke är så gränslöst, om någon obehörig skulle slippa in. Börsens portar äro många. P. B:s vaktmästare voro träget sysselsatta med serveringen; hvad under då om några tunguser från gatan hade insmugit sig. Häremot kan väl invändas att: man borde ha sett dem; men dels var imman, om icke dimman, temligen stark, och dels vet man att onda väsen kunna göra sig osynliga när de så anse behöfligt. Om det nu var tunguser eller andra barbarer vet jag ej så noga, men att de, som stimmade värst, icke voro bricolister är temligen gifvet. Glädjen bröts emellertid icke, ty det goda har det med mig att det i allmäuhet är segerherre öfver det onda. Dock rådbråkades på ett ohörbart och obegripligt sätt alla språk, minst sju, ntom mitt eget; den ene hörde icke mera hvad den andre sade, man såg endast minspelet och läpparnes rörelser. Sveriges största förmåga i teckningskonsten höll ett sakrikt, ehuru ljudlöst föredrag öfver tystnadens vältalighet, och han hördes bäst. Bastuban och bastrumman i Sjöbergs vackra och starka kapell hördes som vestanvindens milda susning i lunden, och den fempundiga börsklockan som en pingla i lindebarnets hand eller en fårskälla i fjerran, två af de äldre brödernas allmänt erkända stentorsstämmor som ljudlösa hviskningar, och författaren af detta hörde icke ens hvad han sade sjelf... När man är talträngd, förskaffar man sig derför ljud på detta sätt. Värmen var öfverväldigande, svettbaden fullständiga och för en längre tid tillfyllestgörande. Väggarne svettadeg, börspelarne svettades, både de rörliga och orörliga. Affärerna voro icke så lifliga som man af pratet hade anledning tro. Tobak och våta varor var det enda som rönte efterfrågan. Jag såg dock ingen på röken; men man ser dåligt när ögonen svida. Min frack har dock ännu en odeur, dels häntydande på Blombergs bästa och svensk banko, dels midt emellan havanna och gröna nöden ; och jag tror fracken bättre än mig sjelf. I öfrigt gick handeln som sagdt trögt, poetiska småförsök betraktades som makulatur, och marknaden på papper var flau. Huruvida detta kan skyllas på publiken, som icke ville höra, eller på mäklarnes motvilja att sluta, vågar jag ej bestämma; bestämmer mig likväl nu att, i motsats till bröder mäklare, sluta med denna min tisdagsoch onsdagsrevy, under försäkan om att denna bricolerifest var den angenämaste jag upplefvat — minus tänguserna; samt med förhoppring att få vara innesluten i de äldre brödernas bevågenhet och de yngres vänskap. B. ee der d sl sökte onani so Fel Bergo tl RR JNLINGIN an Rise VRT på GR ÄRRILEN SY är gt JA St