-—ARV ollrernrnrn Och hon upplyitade lampan samt lät dess svaga flämtande låga belysa de två målningarne. — Nu läser jag, sade Fernand. — Hvad läser du? — Jeg läser: Drottning Topas den sköna. — Nåå? — Jag känner ingen drottning med detta namn. — Hon var dock mäktig bland sitt folk. — Ahl! det är sanot, utbrast Fernand; jag glömde att ziguenare också ha konungar. — Och drottningar, tillade Ginesta. — Men hvaraf kommer det sig att detta porträtt liknar dig så mycket? återtog Salteado:en. — Det kommer aig dersf, att det är min egen moders biid, svarade den unga fl ckar med stolthet. Sa teadoren jemförde nu de båda ansigtena med hvarandra, och likheten var, gåsom vi fö.vt antydt, frapperande. — Ån det arvdra porträttet? frågade han. — Gör med det såsom med det första: — läg hvad der går skröfvet! — Nåväl, jag !äsar: Konung Philip den sköne. — Var du också okunnig om att det funnivs i Spanien en kenung med det:a namn? — Nj; ty em barn såg jag honom, — Jag ock:å.