Kungl. Operan. Fröken Victoria Bunsens uppträdande såsom Konsertsångerska. Fröken Bunsen är en af de talanger, hvilkas hemland är Europa. Lårga och svåra vägar måste vandras innan man kommer derhän, innan man uppnår den punkt der kensten afslöjar zitt Isisanlete och skänker sin dyrkare sina dolda skatter; här är det, som ionehållets gedigenhet förenar sig med formens fulländning och glans, här är det, med ett ord, sem man blir artist. Fröken Bunsen är artist. En sångartalang kan bli det äfven med ett ringare organ; men vår sångerska eger ock fördelen af ett lyckligt röstmaterial: en ren och fyllig kontra-alt med cmfång samt vacker och ädel klangkarakter. Detta sednare är isynnerhet en både för uttryck och effekt stor fördel; man hör stundom rena och klara stämmor, men uten färg — man kande kalla dem kristalliska -— och här saknas det bästa. Djupet och höjden hos tr. B:s organ innehålla de jemförelsevis bäeta tonerna; meljantonerna välklingande, fast af mindre styrka; öfvergångarne mellan registren gorgfälligt jemnade, koloraturen exakt och glänsande; med ett ord, skolan är ypperlig. Afven fann man ett smakfullt, elegant föredrag och korrekt deklumation; vi kunna dock j säga om hon hear sin styrka i den patetiska stilen, då de båda rossiniska numren, 8conen ur Tancredi (di tanti palpiti) samtrondon ur La Cencrentola (och helst den förra) mera tillhöra konsertstilen än den dramatiska; dock vilja vi ej betvifla det. — Etter programnumren sjöng fröken B. med utsökt elegans den bekanta brindisin ur Lucrezia. Att sångerskan i samtliga numren bibehöll den melodiska originaltexten, förutan hvilken all italiensk sång alltför mycket förlorar sig, säger sig sjelft. Fröken Bungens framgång var afgjord. w. B