lsgstiftning gör att man i allmänhet måste antaga rtt pressen derstädes uttalar folkets känslor och stämning gentemo: Tyskland och dess institutioner. Detta gör saken desto beklegligare. Man kan icke — säger tidningen — underlåta att draga den slutsatsen att de fördomar mot Tyskland som förut herrskat i Österrike änvu icke äro försvunna. För så vidt man kan döma af nu föreliggande fakta, har folkets gamla antipati icke gifvit vika för en sundsre insigt och vänskapliga känglor ; och detta oaktadt de båda ländernas monarker och kabinetter äro i det bästa förstånd med hvarandra, Man måste följaktligen antaga att den gamla bitterheten endast blifvit skyld af en tillkonstlad vänskap. Om en liknande process hade i Wien blifvit inledd mot en östertikisk statsman och den oberoende tyska pressen hade ut-. talat sig på ett så fiendtligt sätt, skulle Österrike säkerligen icke ha betraktat detta som elt tecken på välvilja och aktning för dess statsmän och ins:itutioner. Det är en historisk erfareohet som icke kan jäfvas att en nations öde i viss mån betiogas af dess pressorganers hållning, förutsatt att pressen är fri. I F.ankrikes nuvarande situation har Paris-pressen en omisskönnelig andel; ty den var hufvudhärden för det hat som förnyade gånger uppblossade mot Tyskland. Ju friare tidningspressen är, desto störra är dess ansvar. Deu slutsats som på grund häraf kan drogas om de tyska österrikarnes stämnirg mot Tyskland är af ganska allvariig beskaffenhet. Vi hade vännt att finna andra, vänskapliga känslor hos våra sydliga grannar; och om såjana känslor verkligen finnas, kunna de tyvärr icke slå djupa rötter, då den österrikiska pressen, såsom den offentliga meningens organ, gått på ett så beklagligt sätt tillväga mot den tyska regeringen och det preussiska rättsväsendet.s Hertig de Broglie, bonaparlisten, hvilken flera gånger blifvit nämd såsom den tilltänkte chefen för det nya kabinett, gom möjligen torde komma till stånd i Frankrike, sedan natiocslförsamlingen sammanträdt, blef i tisdags af marskalk Mac Mshon mottagen i en läsgre sudiens, strax före ministerrådets sammanträde. Efter audiensens slut hade hr de Broglie ett lävgre samtal med hr Ad Harcourt, marskalkens sekreterare. De oordningar som vyligen egt rum i Ecole de måedicine i Paris lära för närvarende taga de officiella kretsarnes uppmärksamhet mycket i anspråk. Det säges icke vara omöjligt, att regeringen kommer att taga i allvarsamt öfrervägande det sf flera tidningar framkastade förslaget att förlägga studenterna i kaserner. Thiers, som för närvarande befinner sig i Nizza, har derstädes insjuknat, llamåendet lär dock ej vara af allvarsam natur. Ofverstyrelsen för den offentliga undervisningen i Frankrike hade den 16 dennes ett sammanträde, hvarvid undervisningsministern, hr de Cumoxst, var rvärvarande. Ministern höll ett längre föredrag om den offentliga undervisningens ståndpunkt i Frankrike. Hen förklarade, att lifliga framsteg gjordes inom alla grenar af undervisniogen. Ilandsorten bedrifves i svunerhet undervisningen i geografi och landtbruksvetenskap med mycken kraft. Hvad som dock i betydlig mån lägger hinder i vägen för undervisningen, är den ännu rådande kännbara bristen på lärarekrafter. : Marskalk Mac Mahon har utnämt abbå Fontenau, förut generalvikarie i Bordeaux, till erkebiskop i Agen (departementet Lot et Garonne) efter moi.seigneur Chaulet dOutremont, som blifvit utnämd till erkebiskop i Le Mans, Hr Latour du Moulin, som under kejsardömet var Rouhers motståndare, har uigifvit en broschyr om septennatet, uti hvilken Rouher tadlas för att han, såsom Frankrikes premierminister, alltför mycket rättat sig efter kejsarens ofta sväfvande åsigter i stället för att intaga en sjelfständig ställning såsom Cavour och Bi.marck. Författaren tillägger, att Rouher icka blott gör: det gamla liberalt-kenservativa partiet oroligs. då det tänker sig möjligheten af att han åter kan komma till makten, utan att han tiilika vill göra kejsardömet till ett experimentalfält för sig sjelf och sina vänner. Det är han, säger hr Latour du Moulin, som, dock visserligen mot sin vilja, förorsakar oenighet inom: det bonapartistiska partiet. oo or Från Berlin telegraferades i måndags till Daiiy News stt regeringen lidit ett afgörande nederlag i banklagsfrågan. Förslaget understöddes kraftigt af statsministern Delbräck och finansministern Camphausen. Det national-liberala och framstegspartiet voro rm ss 27 ÄN