Dagens Nyheter – 21 november 1874, sida 1

— Då var du väl ändå mycket liten. — Ja, men det gifvas minnen, som inträvgt så djupt i bjertat, att man behåller dem för hela lifvet, från hvilken ålder de än förskrifva sig. — Det är saont, sale Fernand med en suck; jag hänner till dessa minnen. Men bvarför hänga de två porträtterna bredvid hvarandra? Ginesta smålog. — Ac ået icke ett porträtt af en konung och ett porträtt af en drottning? sade hon. — Jo viest, man..Han tystnade; ty han kände, att han möjligen skulle såra den unga flickans stolthet genom att uttala hvad han hade på tungan. Hon smålog fortfarande och yttrade: — Men den ere, ämnade du öga, var konung öfver ett verkligt riks, under det att den andra var drottuing öfver ett rike, som endast finnes i inbillningens verid. — Jsg medger, att jog tärkte någonting sådant, min kära Ginesta. — Men säg mig då förat: heru kan du tro, att konungariket Eeyp en är ett inbilladt sike? Huru kan du tro att den som härstammar från den sköna Ncaulis, drottniog af Saba, icko är drottniog på eamma goda skäl, som deu är konung, hvilken härsteommar från Maximilian, kejsare af Österrike?