Dagens Nyheter – 20 november 1874, sida 2

seden, urginnig och larmande, bröt sig em bana samt framgick sålunda vidare genom lågländts. trakter, tills dep på omkring balfannan miis afstånd från vstienfallet utföll i Xenil meilan Armilia och Santa-F. --Efter några minuters vandring hade flyktingarne uppnått den platå, derifrån vatinet nedfölj i djupet. er Ginesta ville genast börja det fruktansvärda nedetigandet; men Ferzand höllhenne tilbaka. Sedan ban nu i det närmaste blifvit lugnad med afseende på siti eget och sin följeslagerskas ;lif; kunde ban icke — ty han bade i sjelfva verkst ett poetiskt sisne — motstå sin önskan att mäta hela vidden af. den fara, som han höll på att ondgå. R För vissa hjertan ligger en förfärlig njutning i detta slags sinnesrörelser,. : Men måste också medgifva att skådespelet var setorartadt. Lågorna hade sammanflutit och bildade nu en enda stor eldring, som slöt sig krivg skogen; och de närmade sig, samtidigt från. alla håll dess medelpunkt, der flyktingarne nu befunno sig... Gång, efter annan. nådde elden. foten af en hög tall, slingrade sig kriog:ders stam som en orm, utbredde sig öfver dess grenar och illaminerade den på det mest praktfula sätt. ; Några korta ögonblick varade ståten; derpå-sågs den lyssnde jätten förlora sitt fotfäste och föll midt i den gigantiska