Dagens Nyheter – 20 november 1874, sida 1

-— T0v Framlutad mot den unge mannen, åt hvilken hon räckte handen, samt omgifven på ena sidan af den mörka bergväggen, i hvilken här fanns en bågformig inskärning, och på den andra af det nedfallande vattnet, som, belyst af de ofantliga lågorna, glänate i regnbågens alla färger och liknade en bro af glittrande dismänter, sammsnbindende jorden med himmelen, påminde hon om ett öfvernaturligt väsen; så måste bergets skyddaande, flodens gudinna so ut. Det var icke utan ytteriig svårighet Fernand tillryggalade det afstånd, som skilde honom från henne, hura kort detta afstårnd än var. Zigåenerokans nakaa fot hade vunnit vödigt föste på alia de ojemiheter, öfver hvilka den till bergsman klädde banditens eko lätt halkade. Jist i det ögonblick, då ban gtod i begrepp att hoppa till den jemna och vidsträckta ufsats, der Kang två ledsagsre väntade bonom; förlorade han jemavigten, och det skulle ha varit a!e med honom; om ej Ginesta med en säkerket och kraft, som man ingalunda skulle kunnat tiltro den spensliga varelsen, i detsamma fattat honom i kappan och hållit honom uppe öfver afgrundseå n Bekund d. v. e. jomnt så mycken tid, com han behöfda för att åter vinna fotfästöd. . Sedan detta väl lyckats, stod han i nästa ögonblick, tack vare ett dugtigt hopp, bredvid geten och den ungs flickan på klippan.