Dagens Nyheter – 19 november 1874, sida 2

på vår högra sida; det är troligt att elden framtränger från två motsatta håll öfver skogen. — Ahl! och det är också troligt, att dei ej tillkommit af våda, mumlade Fernand, som började sna sanningen. — Vänta, sade, Ginesta; jag skall straxt säga dig huru det förhåller sig. Och skogens dotter, för hvilken bela denna vilda nejd med sina afgrunder och klippspetsar, siva böjder, dalar och hålor var lika väl bekant som slottepa:ken är för det barn, hvi!ket uppväxt inom dess område, sprang framåt till en närbelägen brant klippa och klättrade uppför densamma med en hastighet, som förvånade till och med Salteadoren. Inom förloppet af tio sekunder hade hon uppnått kippans spets, och sedan ytterligare tio sekunder förflutit, var hoa nere igen hog sin följeslagare. — Nåvål? frågade Fernand. — Jo, svarads hon. — Elden? — Det förhåller gig med den aågom vi trodde. Derpå tillade hor, pekande söderut: — Hitåt!... Vi måste söka komma fram mellan eldbafven, innan do hinna fame manflyta. Ju längre man kom söderut, desto vildare och tätare blef vegetationen; man såg mer