Dagens Nyheter – 19 november 1874, sida 2

(Insändt) På grund af ett rykte, som spridt sig, angående tillsättandet af föreståndarebefattningen vid stationerna å den nu färdigbyggda jernvägslinien Sommen—Aneby, och hvilket rykte man, tyvärr har all anledning befara vara riktigt, våga vi fästa trafikstyrelsens uppmärksamhet på följande paragraf af tjenstgöringsreglementet vid statens jernvägar: Kap. 13 7. Vid befordran till högre eller förmånligare befattning gäller i främsta rummet ådagalagd lämplighet och skicklighet i förening med redlighet och nit, samt dernäst ålder i tjensten.4 Sedan officerares utsigter vid postverket numera börjat se temligen tvifvelaktiga ut, tyckas de i stället vilja lyckliggöra jernvägstrafiken och hafva der funnit, om ej full, så åtminstone någon ersättning för de oupphörliga nederlagen vid posten. Så har man under senare tiden sett huru stationer, helst större, bortgifvas åt officerare med 1 å2 års tjenstevana vid trafiken, då dock på hvarje distrikt finnes en stor mängd stationsskrifvare, som tjenstgjort 8 å 12 år och derunder visat sig fullt dugliga för tjensten. Att ofvan nämda officerare möjligen varit för tjensten lämpliga, är något som vi ej vilja betvifla, men säkert är att för hvarje officer, som utnämts till stationsinspektor, det åtminstone funnits ett dussin obefordrade äldre stationsskrifvare, hvilka haft afgjordt större duglighet och vana vid trafikgöromål, helst det för hvar och en är tydligt att skicklighet uti nämda göromål vinnes hufvudsakligen genom långvarig öfning och erfarenhet. Ofvan åberopade paragraf i tjenstgöringsreglementet gifver vid handen att om tvenne personer af lika duglighet komma i fråga vid besättande af förmånligare platser den ädre i tjensten bör föredragas. Detta tyckes dock ej. alltid vara styrelsens tydning af detsamma, utan skulle man på dess språk kunna öfversättå det ungefärligen sålunda: Vid befordran till högre eller förmånligare befattning bör hänsyn tagas till relationer och påtryckning från högre ort. — Visserligen kan det invändas att styrelsen i sin sak eger göra och låta hur den behagar, men nog kan man fordra att den i något större mån tänker på underordnades bästa. Att för närvarande åsidosättandet häraf ej kan hafva för trafiken menliga följder kan väl vara sant, men då det påpekade missförhållandet icke synes vilja upphöra, och underordnades missnöje häröfver blir allt större och större, kan väl med sannolikhet antagas att i en framtid styrelsen ei kommer att till den grad besväras af inträdesansökningar, som nu en tid varit fallet. — Ej heller må man förundra sig, om den personal, som nu finnes, gekulle förslöas och slutligen blifva liknöjd för tjensten, då den blir mer och mer öfvertygad derom, att allt hvad den arbetar ej med säkerhet gör den nytta i befordringsväg. Att de officerare, gom vid senaste tillsättning af stationsinspektorer blifvit ifrågasatta, också blifva till nämda befattning utnämde, lärer väl vara atom all: tvifvel, och kan detta för denna gång ej hjelpas, men nog vore det för de äldre stationsskrifvarne lugnande, om styrelsen hädanefter, oftare ön hittills utnämde en gammal stationsskrifvare till stationsinspektor. —)—