Dagens Nyheter – 17 november 1874, sida 2

107 BSålsdes, yttrade Salteadoren; hänförd af denva föllsamma sympati, som han erfor för don Inigo, våledes föriåter ni mig? — — Vi icke nilövast förlåta. er, utan wi anse dåg äfven stå till er i en mycket ator tacksamhetsskuld; och med: Guds hjelp skall jag gifva er — jag hoppas kunna det — ett bevis på min erkänsla. . — Öch ni, sennora, frågade Salteadoren med ett tvekande nttryck, delar ni senner don Inigos känslor? nt I O. ja! utropado donna Flor lifligt. Jag önskar blott, att jag ovkså kunde... gifva er ett bevis... vä Öch hon såg sig omkring; hus0m för nu söka något synligt föramal, hvilke kunde: tjena såsom ett yttre, påtagligt bevis hetnes tacksamhet för den unge mannen: Salteadoren förstod hennes afeigt; han såg på tallriken den bukett, som blivit plöckad af Amapola på don Ramiros befallning. Han tog buketten oeh räckte den åt donna Flor. Denna rådfrågade svin får med blicken; don Inigo gjorde en bifallande rörelse msd handen. Hon lösgjorde en blomma ur buketten. Det var en sippa, korgsenhetens blomma. — Min fac har lofvat att betala er sin lösepenning, gade hon; så här min! Och hon räckte blomman åt Salteadoren, Denne mottog den lilla sippan, förde den