Dagens Nyheter – 17 november 1874, sida 1

— VD Jag erbjöd mig att blifva deras un: förare. De antogo villigt anbudet. Det öfriga vet ni. — Och har ni återsett er mor? frågade donna Flor. — Tack! sade Salteadoren; jag hör på denna. fråga, att ni äunu cj betraktar mig som en alldeles omensklig verelse. Den unga flickan nedslog ögoner. — Ja, fortfor han derefter, jag har återsett henne, icke en gång, utan tio gånger, fjugu gånger! Min mor är det enda före-ningsband, som fortfarande förefinnes mellan mig och verliden. En gång i månaden, dock icke på någon bestämd dag — ty allt beror af huru vaksemma Jjagens tjenare äro — en gång i månaden när natten inbrutit, lemnar jag denna vilda trakt, och förklädd till bergsman samt insvept i en vid kappa, inträder jag genom stadsporten, och uten att vara sedd — eller om man sett mig, ntan att hittills åtminstone ha blifvit igenkänd — begifver jag mig till det hus, som aldrig varit mig så kärt Bom sedan det blef mig af ödet förbjudet att vidare vistas der; jag springer uppför trappan, jag öppnar dörren till min mors rum, wed ljudlösa steg nakog jag hennas bädd, och jag väcker benne med en kyss på bornos panna. Sedan sätter jag mig bredvid sängen, och jag tillbringar natten sågom i min barnDEN FÖRLOBADE SONEN. 14