-— VU .— Fiender, just derför att vii-lro bröder! genmälde . don .. Alvar, idetihan drog sin värja. Bröder genom min nyster! NT sänt! garde. on Fernandi a: l et är, sade jag — mi i.vet.-det nog — en, nppmaning, som--man aldrig: behöft göra mig två gånger; men jag får verkligen tillstå, att jag väntat, det: nisförät skulle säga mig skälet, hvarför: ni fioner denna gtrid nödig. Jag skulle gerneav vilja Iveta hvad det; är som ioså hög grad:retet er, don Alvar. Hvilken. anledning här ni att beklaga er öfver mig? v rna Jagn har. så . mångas anledningatj, att jag: helst vill, förtiga ..dem; ty genom att återkalla dem i mitt minne skulle jag lida alltför myckat, Nejy låt mig: så-gerna ge! nast. altvå denna grufliga oförrätt med ditt blod. Fram med värjany Fernandl; Jag, kände icke, igen mig sjelf; så lugn var jag under hans. vrede. med så mycken köld åhörde jag hans utmaning. — Jag skoil icke. slåss med.er, nade: jag till honom, förrän jag får.veta hvarför jag skall slåss. Han framtog ur tin ficka en bundt bref. :Känner ni igen dessa papper ?; frå. gade han. Jag ryste, — Kasta dem å marken, sade jag, så skall jag; va upp HAV ton Se här, tag dem oc läst: i