Dagens Nyheter – 14 november 1874, sida 2

Gubben betraktade donna Flor, som rodnande nedslog Bina ögon. — År icke ni af samma mening gom den sköna sennoran? frågade Salteadoren. — Jo visst, svarade. don Iaoigo. Förtig derför ert. namn; men om ni icke har ett liknande motiv för att hemlighålla anledningen, hvarför ni kommit att egua er åt detta besynnerliga lif; om er bannlysning ur samhället, om er vistelse i dessa ödsliga nejder, såsom jag förmodar, varit en följd af någon ungdomesynd, begåtigen af obetänksambet; om ri hyser, jag vill icke säga ånger öfver ert fel, utan endast en tillstymmelse till missnöje med det lif ni nu förer och en önskan att blifva detsamma qvitt, så ger jag er här mitt hadersord derpå att jag skall blifva er beskyddare och till och med, om så behöfves, hos samhället gå i borgen för ert framtida uppförande, — Tack, sennor! jag anteger ert erbjudande, ehuru jag tviflar på att någon menniska, med undantag af den hvilken Gud förlänat högsta makten, förmår återgifva mig den plats i verlden, som jag en gång ionehaft; och dock har jag ingen skamlig handling på mitt eamvete. Ett varmt blod, ett hjerta, gom alltför lätt fattar eld, ba drifvit mig till vissa felsteg; demsa felsteg åter ha ledt mig in på brottets bana. Nu äro felen begångna och brotten likaså; bakom mig ligga lika många afgrunder som rännilar, gå