Dagens Nyheter – 14 november 1874, sida 1

CC Men denne bugade sig, utan att vidröra den framsträckta handen, likasom hade han ansett detta vara en alltför stora ära. Han anvisade derefter den gamle ädlingen en stol. — Ni vill således zäga mig allt? frågade don Inigo, i det han satte sig. — Allt, med undantag af min fars namn. Och gubben anvisade i gin tur den unge unge mannen en stol; men i stället för att sätta sig, gade denne: — Jag kommer här icke att omtala en berättelse, utan att afgifva en bekännelse; för en prest skulle jag göra denna bikt på mina knän; men för en lekman, vore han än konungen sjelf, vill jag göra den stående. Den unga flickan närmade sig fadrens ptol och lutade sig mot ryggstödet, under det att Salteadoren i en ödmjuk, men dock upprätt ställning och med sorgsen, men lugn röst började följande berättelse. We Berättelsen. — Vot ni, sennor, yttrade BSalteadoren, jag tror mig kunna försäkra detta: hos hvarje man, som blifvit brottslig — huru djupt han än sedan må ha sjunkit i brottets svalg — har alltid från början funnits en makt, obe